Karin Edlund

Så dagen har börjat gå mot sitt slut. På förmiddagen så var det fullfart i stallet då vi var många där. Claudia red, Laura fixade med sina unghästar och jag och Agata turadesom att fixa med hästarna. Agata är så snabb när det kommer till stallsysslor. Innan jag har hunnit smörjt ett träns så har hon hunnit mocka fem boxar, bytt två hästar i hagen och sadlat två. Typ. Inte riktigt så fort går det, men det känns så. Så jag kände mig lite överflödig där på morgonen.

 

Jag fick dock den underbara uppgiften att rensa en av hagarna på blommor. Bra, tänkte jag. Det finns inte så mycket gräs i hagen så det går nog fort. Trodde jag ja. Det var ganska många gula blommor i hagen och när man kom nära så såg man alla de små outslagna gula blommorna. Plus alla blommor som bara hade blad och ingen stjälk. Suck, det var bara att börja dra upp de små jävla blommorna. Jag hade lite sällskap av en jättezebra dock.

 

 

Anyway, så sov jag en stund på min lunchrast. Jag är trött nu också, men då var det extremt. Efter lunch så var alla hästarna fixade så det var inte så mycket att göra. De två små bruna stona fick gå i hagarna, medan jag betade de övriga förhand. Varje häst betar i ca 20 minuter, vilket gör att man få ganska mycket tid att tänka (om hästen är lugn så att säga och inte som fuxen). Det enda som man kan klaga på var nog vädret. Det var en live vertion av ett grått regnmoln med en sol bakom. Skurarna kom och gick och varje gång funderade jag på om det skulle fortsätta länge och om jag måste skynda mig in med hästarna. Icke, allt gick som enligt planen. Jag lämnade stallet och de nöjda hästarna strax efter halv 7.

 

Medan jag stod där och betade hästarna så fck jag lite hemlängtan. Det är inte så att jag inte trivs här, men det är mysigt att vara hemma och kunna känna sig säker på ett annat sätt. Jag måste hela tiden tänka på vad jag säger och förenkla det ibland efter som alla i stallet inte är så bra på engelska. Sen så längtar jag väl hem också för att jag vill ha en egen häst att pyssla med. Det känns som att det är lättare hemma helt enkelt. Samtidigt vill jag vara kvar här, för det händer så mycket kul och jag lär mig något nytt varje dag. Inte bara häst relaterat utan även andra saker som t.ex. tyska. Tyskan går det väl sådär med, men jag har en app som jag har spelat på de senaste dagarna. Jag tror det är svårt att bara lära sig igenom att bo i landet, utan man måste få någon bas. Typ kunna lite grammatik så man kan bygga egna meningar och inte lära sig en fras i taget.

 

Nu spårar jag igen, men jag har ingen som jag kan prata så mycket med på ett enkelt sätt. Så jag får skriva lite tankar och så här. Det blev nog lite deppigt där ett tag, men jag har det jättebra här. Det går ingen nöd på mig. Nu ska jag förbereda ett inlägg med bilder på gården och mitt rum, det ska nog publiceras imorgon. Förutom det så ska jag duscha.

Vi hörs!