Karin Edlund

Söndag i all åra så var jag uppe i normaltid och fodrade och släpade ut hästarna i sina hagar och promenader. Jag åt frukost i stallet eftersom jag måste halma boxarna. Klockan 11.15 så lämnade jag, Hedda och Frans stallet och mot en tävling.

 

Hästen som tävlade är ju så speciell. Han kan vara hur gullig och mysig som helst men ibalnd är han en djävul. Som när Hedda ska knoppa eller när jag ska ta ur konpparna så kan han inte stå still. Det är verkligen myror i brallorna. Plus att han inte kan äta sockerbitar, han spottar bara ut de, haha. Tur att han kan röra sig som en gud, tvåa i tävlingen och kvalad och klar till Bundenschampionat. Det bedyter alltså att två av tre hästar är kvalade till det. Superkul!

 

Jag såg att en kvinna hade skrivit en debbatt artikel om dressyr. Här är en länk till den. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna om de punkter hon tar upp. Självklart är jag emot djurplågeri i alla dess former. Många ryttare här i Tyskland rider på de sätts som beskrivs i artikeln, men jag har svårt att tro att alla hästarna känner obehag. Jag som ändå står bakom kulisserna och vet hur nöjda och avslappnade hästarna är efter ett pass med "fel" ridning. Och nej, det är inte en "åh, äntligen är tortyren klar"-lugn utan en mer "en anstärngande löptur som man är glad är över"-lugn, om ni förstår. Men vad vet jag, jag kanske tolkar signalerna på det sättet jag vill tolka de.

 

Tävlingen som vi var på var under den så kallade Westfalen woche. Det är stora tävlingar/utställningar där det avgörs olika saker t.ex. vilka som kvalar till Bundenschampionat och det bästa diplomstoet. Idag visade de upp diverse olika ponnys på tävlingsplatsen och jag smygfotade några söta minisar! Det var även en fjording där men jag fick aldrig chansen till att fota den.