Karin Edlund

Blä, blä, blä, på att vara så trött som jag är nu. Jag kunde inte somna inatt och det resulterade i en hjärna gjord på sockervadd och blytunga ögon. Jag håller på att somna när jag står upp. Jag tror det är vädret som gör att alla blir så opeppade på livet. Det blåser så en häst håller på att blåsa bort och det regnar i skurar. Samtidigt så är det inte kallt ute, utan typ 20 grader. Nä, usch för vädret här just nu alltså.

 

Vad har hänt idag då. Det blev inte kaosartat i stallet med hovsalgare, tandläkare och kiropraktorer som ska alla fixa med hästarna samtidigt. Dagen började med att en häst fick bli åderlåten med en blodigel. Inte nice alls! Aja, hästen mår bra iallafall. Sedan har dagen bara rullat på. Varken jag eller Hedda ville gå ut i stallet igen, men det måste göras. Jag fick "rida" lite idag. Eller ja, jag skrittade av en hästarna i 10 minuter eller något. Trevlig ändå, äve fast Heddas dressyrläder kändes kilometer långa.

 

Jag var på middag igår hos en av mina arbetskmrater Lolita. Hennes familj var jättetrevliga. Det var tre barn, två i min ålder och en dotter i 9 års åldern. Den yngsta dottern kunde självklart ingen engelska, men vi övriga hackade oss fram med hjälp av google translate. Hennes son, som är ett år yngre än mig, var väldigt blyg. Men det är förståeligt, när en vilt främmande människa stormar in och man måste prata engelska med hen. Men som sagt, en mycket trevlig kväll.

 

Nu måte jag hämta extra nyckeln till sadelkammaren för att kunna hämta ut min odinare nyckel. Så kan det gå när det är många kockar i stallet och en är glömsk!