Karin Edlund

Veckn innan loppet var jag mer eller mindra sängliggande och bara kurerade min snoriga näsa samt pluggade ihop hela veckans tyska. På fredagen for jag och mamma ner till Mora där jag träffade Oda med familj + Marita. Under fredag gick vi omkring på mässan och suktade efter tjejklassikern tröjor, hämtade ut nummerlappar och peppade upp.

 

Så var den stora dagen D. Tillsammans med tusentals andra åkare så tågade vi in till startfållorna medan den eminenta Britta Johansson Nordgren gick i mål. Under uppvärmningen så tog häftiga Charlotte Kalla Vm-brons, efter ett fall som fick våra startgrupper att stöna av misstro. Vädret bjöd till stordåd. 

 

Och fy sjutton, vilken startsnabb åkpartener jag hade. Vi måste ha varit topp 10 ut på startsträckan. 10 min på de första 2 km till Oxberg. Snoret rann efter när vi vältagit oss för den första sockerbacken. Kroppen hade börjat säga ifrån. Men spåren efter de var underbara och våran vallabod, aka Kajsa Hedin, hade gjort ett sånt bra jobb. Om Oda var på 100% så var jag på 80%. Det gjorde att jag kom in i Mora ca 5 minuter efter henne. Dock gick det så mycket snabbare än vad jag trott. 30 km på 2:50h. Jag hade varit supernöjd med alla tider under 3:30 men under 3... Så nöjd! Kommer dock knappt ihåg sista milen, förutom Jäger tomten, och efter målgången så är allt som i en bubbla, vet knappt hur jag fick på mig medaljen och goodiebagen från Ica, men nöjd är jag!

 

Efer duschen så träffade jag mamma (som missade min målgång), vi åt middag och planderade näste Tjejvasa. Jag, Oda och mamma gick tillbaka till mässan där vi köpte vasalopps kläder. Mamma packade min i bilen och sen for vi hem. Jag smörjde in mig ormsalva och sov otroligt gott. I skrivande i stund så har musklerna runt skulderbalden börjat gett upp, men i övrigt så mår jag bra. Halsen sprak dock efter herrstaffeten...